växjö

En lång färd i bilen har nu tagit oss fram till växjö. Milo, min far och jag. Det gick bra, Milo hade det ok i bilen. Jag har varit orolig. Brorsan drog iväg på hockey och jag och farsan städar lägenheten medan Milo sover..... det är väl så det ska vara?

Hade en fin kväll igår. Emelie kom med pizza och jag vi hyrde film. Therese kom förbi, tog lite glass ur frysen och somnade i soffan.

Milo och jag hade en bra dag utomhus, vi lekte i timmar! Han ÄLSKAR att vara ute!
På Måndag blir det cirkus med Milo :) Underbart och rätt skrämande.

Har fortfarande en klump i magen, så jag tror jag knallar i säng rätt tidigt idag. Jag och Milo delar säng så det blir ju gött och mysigt

läge att vända ansiketet mot solen

Samma känsla ikväll, en jobbig känsla. En jag-vill-gråta-känsla. Milo har lekt med Daniel idag och det var ett kärt återseende. Det var kul att se dem ihop. Milo sprang och hämtade hans favvo bok och tvingade Daniel att läsa. Han lekte med stenar och tvingade Daniel att hålla i påsen medan han plockade i och ur stenar tusen gånger efter varandra.

Jag har det bra och jag är på G. Men vad fan har den här jävla jobbiga krypande känslan att göra i min kropp? Varför lämnar den mig inte. Hade planer för kvällen, men drog iväg ett mess och sa att jag inte orkade. Vill inte vara sån.

Pappa kom hit så jag drog iallafall iväg och tränade en stund. Det var skönt, väldigt skönt.

Känner jag nått för personen? Nått mer än jag borde? Nä.... ärs vet inte... hoppas inte det, vill inte det. Det funkar ju inte. Känslan måste bort, så är det. Jag vill leva och vara sprallig och skratta med mina vänner.

Tack gode gud för Milo, han är så jävla go att det är helt sanslöst.
Idag var vi ute och gick och en moped körde förbi, varpå Milo springer efter och skriker EA!!! EAAAA!! (han kallar sin motorcykel- körande farbror för Ea) Så fruktansvärt sött och hjärtskärande. I morgon har vi inga planer alls jag och Milo, men nått kul ska vi allt hitta på. Funderar på om vi ska baka och sen vara ute hela dagen, hoppas bara det inte regnar.....

Over and out

Blödig

Jävel vad blödig jag lät i mitt inlägg.... Ja, men jag är kanske det just nu och kände för att tacka och ge kärlek.
Jag är på G

drog test

För att få jobba inom kommunen så måste man gå och testa sig. Inte orolig, är jävligt säker på att jag inte har knarkat! Det var iallafall första gången jag gjort ett drogtest.

Känner mig lite stum idag, Milo har legat och gosat med mig en stund och det uppskattar jag så! All tid med Milo får mig att må bra, jag suger in allt och njuter. Jag har verkligen lyckats med den gossen, han är helt underbar på alla sätt... en gladare människa får man leta efter.

Låg i sängen igår och funderade, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Jag tror att mina vänner ser mig som en otroligt stark person. Jag sätter alltid alla andra framför mig... ALLTID! Jag har fått höra många gånger att jag är dum-snäll. Jag tycker ändå det är en fin egenskap hos mig, jag är mån om mina nära och kära. Jag är mån om mig med, men mår mina nära bra, så mår jag med (automatiskt) bra. Dock så tror jag att de tror att jag mår bättre än vad jag gör. När jag träffar dem är jag alltid glad, för jag blir glad när jag är med dem. De ser aldrig mig gråta (jo ibland) eller ser mig liggandes i sängen med en förlamad kropp. Men av dem får jag styrka och känner att livet är mycket bättre. En blandning av Milo och mina vänner gör att jag fungerar som vem som helst. Utan er???? Vet då fan.....

Sylvia, Therese, Sofie, Emelie, Milo, Familjen: ni är människor som har hjälpt mig, ni finns för mig och jag känner lycka <3

Sen finns det andra som betyder så mycket, ni vet förmodligen inte ens om det, men det finns dem som är bra mot mig och som betyder mycket utan att ni vet om det, utan att vi ses direkt ofta. Tack till er med.

Tack även till Robert, är skönt att vi har kommit dit vi är idag. Du är en bra människa och även du får mig att må bra, tack för att du ställer upp för mig när jag behöver dig!

en tår

så när man är lite ostabil och är sådär känslig. Så kommer det en massa sms, massa fina ord, fina bilder. Då kommer smärtan i bröstet, då kommer klumpen i magen och man tänker... "FAN" och "fan igen". Då kommer det en liten tår, en liten invit till en kram. Så fick jag en kram, en varm och kärleksfull kram. En kram av en vän, en kram som sa " du klarar det". Ja, jag klarar det, har klarat värre saker, detta är inte hela världen. Finns inget jag kan göra, mer än att resa mig och ta det ena benet efter det andra. Jag är sådär känslig att det reser sig på armarna på mig för minsta lilla... ikväll är en riktigt känslig kväll. Sluta vara fin mot mig om du bara vill ha kvar mig lite grann. Här är jag, så här ser jag ut, det här är hela jag, med skavanker och vackra drag. Vill du ha mig så är det hela jag som gäller och inte bara vissa delar eller ibland. Det är allt eller inget. Men nu är det som det är, så sluta innan jag faller i tusen bitar till. Orkar inte det, inte igen. Jag är så skör som en liten blind kattunge. Jag klarar mig bra utan dig, utan oss. Det är bra nu, det är bra så....... Förvirrad, förvirrad över alla tankar, alla ord, alla bilder.

Nu känner jag att jag måste sluta med något som kan hålla mig stark under natten.....
Jag klarar mig utan, jag klarar mig utan, jag klarar mig utan, jag är på G

Lejon

Milo kom springandes med ett påskbrev i handen till mig. Han var så stolt så glad! Jag kände sån lycka!
Idag har vi lekt till tusen i trädgården med morfar. Jag passade på att ge mig ut och springa, fick håll, blev irriterad! Idag har milo lärt sig säga Lejon, elefant och barnprogram- kan ju vara bra ord att kunna.... typ " Akta dig mamma, där står ett lejon!" ja inte vet jag, men hade det stått ett lejon bakom min rygg så uppskattar jag ju om Milo säger det till mig helt enkelt.

Jag skriver låtar, jag har hamnat i nått slags trans, jag gillert!
Sen är jag förvirrad, förvirrad till tusen, förvirrad till en miljon! Vad ska jag tro? Jag skiter i det helt enkelt, tror jag skyddar mitt arma hjärta bäst då. Försöker att tänka på nått annat, göra annat. Så ja, jag skiter i det.... så gott jag kan, jag gör mitt bästa... va fan!

Så har det varit kaos

Kaos för många nära i mitt liv, kaos som har påverkat mig. Kaos som har påverkat många människor. Jag har funnits där, jag har försökt badda såren med ord och kramar. Jag har delat mitt hem med tasiga hjärtan. Jag har funnits där. Jag har inte hunnit tänka på mitt eget, vilket iof är ganska skönt. Mitt i allt kaos skrev jag en låt, en låt om mitt, en låt som jag tänkte skulle hjälpa mig på vägen, en låt som kanske kan hjälpa mig att släppa, andas och gå vidare. One Breath.

Vart är jag i livet? Jag är på G

längesen

längesen jag skrev nu

tänker inte uppdatera direkt, det är bra som det är
känner ett behov av att skriva, behov att att spela gitarr, behov av att ha ha mina kära nära.
Allt blir inte som man tänkt sig, men det gör inte så mycket. Jag är lycklig över det jag har. Milo är min skatt och han ger mig så mycket mod. Man blir stark av motgångar och vid det här laget borde jag vara världsmästare i tyngdlyftning. Det blev inte som vi tänkt oss, men att få en nära vän istället är inte fel. Kankse är jag mest ledsen för att det inte gick som vi ville, kanske skulle det kunna ha varit med vem som helst. Kanske är det själva misslyckandet som är sorgligt.... kanske hade det inte fungerat även om vi båda ville, kanske var jag för upptagen med att vi funkade som handen i hansken med varandra och glömde bort kärleken... det kanske hade sagt pang ändå... vad vet jag. Men som sagt vänner får man inte för mycket av. Jag älskar mina vänner. Mina vänner som ringer när jag sover, vänner som ringer och inte vill nått, bara höra min röst. Vänner som sätter en påse med ytterligare 10 påsar i på dörran för att vännen tyckte jag hade för lite soppåsar. Har ni sånna vänner? Som man kan ringa närsom helst? Detta är nytt för mig. Jag älskar det. Har varit så dålig på att älska mina vänner, har varit dålig på att uppskatta. Det gör jag nu, varenda jävel räknas. Jag tar till mig, tar åt mig.... älskar. Det är underbart att känna sig älskad, att vara medräknad, att betyda nått.
Jag kommer hitta min livskamrat. Det tvivlar jag inte på. Kommer inte leta heller... har inget behov av det. Får så mycket ändå. Blir det så blir det, tänker jag. Jag är öppen för det, men jag kommer inte ställa mig där naken på krogen med hjärtat i handen. Mitt hjärta är på G, mitt hjärta har öppna sår, från mycket. Från att jag varit nära på att dö, blivit lämnad två gånger, från tidigare i livet. Sånt jag inte har tagit tag i, sånt jag aldrig har berättat för nån. Jo två personer..... vid sånna tillfällen när jag la mitt hjärta i handen och skrek efter en kram... sånna tillfällen. Men nu är hjärtat på G, såren börjar läka. Det går sakta, kanske blir det aldrig läkt, kanske... men om jag åtminstone får en liten tunn hudflik över såren så är jag nöjd.... nöjdare. Jag trivs med att vara den jag är, jag är bra. Jag trivs med att vara öm... behöver bara lite mer muskler... men de är på G, jag känner det i hela kroppen, det är på G. Jag är på G. Världen Here I come!!