längesen

längesen jag skrev nu

tänker inte uppdatera direkt, det är bra som det är
känner ett behov av att skriva, behov att att spela gitarr, behov av att ha ha mina kära nära.
Allt blir inte som man tänkt sig, men det gör inte så mycket. Jag är lycklig över det jag har. Milo är min skatt och han ger mig så mycket mod. Man blir stark av motgångar och vid det här laget borde jag vara världsmästare i tyngdlyftning. Det blev inte som vi tänkt oss, men att få en nära vän istället är inte fel. Kankse är jag mest ledsen för att det inte gick som vi ville, kanske skulle det kunna ha varit med vem som helst. Kanske är det själva misslyckandet som är sorgligt.... kanske hade det inte fungerat även om vi båda ville, kanske var jag för upptagen med att vi funkade som handen i hansken med varandra och glömde bort kärleken... det kanske hade sagt pang ändå... vad vet jag. Men som sagt vänner får man inte för mycket av. Jag älskar mina vänner. Mina vänner som ringer när jag sover, vänner som ringer och inte vill nått, bara höra min röst. Vänner som sätter en påse med ytterligare 10 påsar i på dörran för att vännen tyckte jag hade för lite soppåsar. Har ni sånna vänner? Som man kan ringa närsom helst? Detta är nytt för mig. Jag älskar det. Har varit så dålig på att älska mina vänner, har varit dålig på att uppskatta. Det gör jag nu, varenda jävel räknas. Jag tar till mig, tar åt mig.... älskar. Det är underbart att känna sig älskad, att vara medräknad, att betyda nått.
Jag kommer hitta min livskamrat. Det tvivlar jag inte på. Kommer inte leta heller... har inget behov av det. Får så mycket ändå. Blir det så blir det, tänker jag. Jag är öppen för det, men jag kommer inte ställa mig där naken på krogen med hjärtat i handen. Mitt hjärta är på G, mitt hjärta har öppna sår, från mycket. Från att jag varit nära på att dö, blivit lämnad två gånger, från tidigare i livet. Sånt jag inte har tagit tag i, sånt jag aldrig har berättat för nån. Jo två personer..... vid sånna tillfällen när jag la mitt hjärta i handen och skrek efter en kram... sånna tillfällen. Men nu är hjärtat på G, såren börjar läka. Det går sakta, kanske blir det aldrig läkt, kanske... men om jag åtminstone får en liten tunn hudflik över såren så är jag nöjd.... nöjdare. Jag trivs med att vara den jag är, jag är bra. Jag trivs med att vara öm... behöver bara lite mer muskler... men de är på G, jag känner det i hela kroppen, det är på G. Jag är på G. Världen Here I come!!