måndag 5 april 2010

en tår

så när man är lite ostabil och är sådär känslig. Så kommer det en massa sms, massa fina ord, fina bilder. Då kommer smärtan i bröstet, då kommer klumpen i magen och man tänker... "FAN" och "fan igen". Då kommer det en liten tår, en liten invit till en kram. Så fick jag en kram, en varm och kärleksfull kram. En kram av en vän, en kram som sa " du klarar det". Ja, jag klarar det, har klarat värre saker, detta är inte hela världen. Finns inget jag kan göra, mer än att resa mig och ta det ena benet efter det andra. Jag är sådär känslig att det reser sig på armarna på mig för minsta lilla... ikväll är en riktigt känslig kväll. Sluta vara fin mot mig om du bara vill ha kvar mig lite grann. Här är jag, så här ser jag ut, det här är hela jag, med skavanker och vackra drag. Vill du ha mig så är det hela jag som gäller och inte bara vissa delar eller ibland. Det är allt eller inget. Men nu är det som det är, så sluta innan jag faller i tusen bitar till. Orkar inte det, inte igen. Jag är så skör som en liten blind kattunge. Jag klarar mig bra utan dig, utan oss. Det är bra nu, det är bra så....... Förvirrad, förvirrad över alla tankar, alla ord, alla bilder.

Nu känner jag att jag måste sluta med något som kan hålla mig stark under natten.....
Jag klarar mig utan, jag klarar mig utan, jag klarar mig utan, jag är på G

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar