läge att vända ansiketet mot solen

Samma känsla ikväll, en jobbig känsla. En jag-vill-gråta-känsla. Milo har lekt med Daniel idag och det var ett kärt återseende. Det var kul att se dem ihop. Milo sprang och hämtade hans favvo bok och tvingade Daniel att läsa. Han lekte med stenar och tvingade Daniel att hålla i påsen medan han plockade i och ur stenar tusen gånger efter varandra.

Jag har det bra och jag är på G. Men vad fan har den här jävla jobbiga krypande känslan att göra i min kropp? Varför lämnar den mig inte. Hade planer för kvällen, men drog iväg ett mess och sa att jag inte orkade. Vill inte vara sån.

Pappa kom hit så jag drog iallafall iväg och tränade en stund. Det var skönt, väldigt skönt.

Känner jag nått för personen? Nått mer än jag borde? Nä.... ärs vet inte... hoppas inte det, vill inte det. Det funkar ju inte. Känslan måste bort, så är det. Jag vill leva och vara sprallig och skratta med mina vänner.

Tack gode gud för Milo, han är så jävla go att det är helt sanslöst.
Idag var vi ute och gick och en moped körde förbi, varpå Milo springer efter och skriker EA!!! EAAAA!! (han kallar sin motorcykel- körande farbror för Ea) Så fruktansvärt sött och hjärtskärande. I morgon har vi inga planer alls jag och Milo, men nått kul ska vi allt hitta på. Funderar på om vi ska baka och sen vara ute hela dagen, hoppas bara det inte regnar.....

Over and out